love is blind
Sorgen tar över, det gör så ont. smärtan är obeskrivlig och det ska jag leva med. hur ska jag orka? varje dag är den samma, alltid samma känslor och tankar. jag dras mellan hopp och försvivlan. varför tar det aldrig slut? jag står som ett frågeteckan, jag har ingen aning om vad som kommer hända. nått bra eller dåligt? jag kan bara drömma och hoppas. livet är verkligen orättvist, vissa är lyckliga och andra inte. jag som trodde kärleken var nått bra, men det finns så mycket mer, man blir sårad och nåns liv förstörs hit och dit. men ingen är perfekt det vet vi alla, men ändå tar vi allt och alla förgivet och det slutar aldrig bra. den man älskar går vidare och där står man ensam kvar, efter ett tag helt glömd och hatad. jag ångrar mycket i mitt liv men den/det som nångång har betytt nått för mig, stannar alltid kvar i mitt hjärta. alla gör misstag och man kanske lär sig av det men man ska alltid tänka på vad man har, för när man sen inte har det kvar så vill man ha det tillbaka.
Kommentarer
Trackback
