D'angelo - Untitled (How Does It Feel)

David älskade vatten. Trots sin ringa ålder hade han nästan lärt sig simma med hjälp av armpuffar. Torsdagen den 8 juli följde han med några släktingar till ett utomhusbad i Umeå.

Pappa Solomon Zeray, 39, kunde inte följa med.

– Jag skulle jobba som vanligt, säger han.

”Var helt maktlös”

Hela dagen plaskade David i poolen med sina kusiner och vänner. Vid femtiden åt han saft och bulle med sina vuxna släktingar.

Sedan var han försvunnen.

Panik utbröt på området. Personalen letade på gatan, andra sökte runt poolen.

Men David fanns under ytan, längst nere på botten i den djupa delen av poolen. Utan sina armpuffar.

Fyraåringen hann vara borta i ett kort ögonblick. Ändå såg ingen honom i vattnet.

Solomon Zeray satt i bilen när telefonen ringde.

– Hela min värld stannade. På fem minuter körde jag den långa vägen till sjukhuset, säger pappan.

När Solomon kom in i sjukhussalen såg han åtta läkare kring Davids säng.

– Hans ögon var öppna och tittade rakt upp i taket. Jag kunde inte göra något, jag var helt maktlös.

Läkarna sa att hjärtat slog. Men fem dagar senare – i onsdags – avled David. Solomon Zeray är förkrossad.

– Han är borta för alltid. Jag får aldrig se hans framtid, hans utvecklingar, hans leende, hans skratt. David var alltid så frisk och glad.

Svåra bilder

Nu försöker Solomon långsamt ta sig tillbaka till livet. Men det är svårt.

– Jag kan inte sluta tänka på Davids sista stund i livet – hur han kanske inte får någon hjälp, kanske skriker och sjunker ned i vattnet. Den bilden finns hela tiden i hjärnan. Den bilden kan jag inte sudda ut.

Lina bor med sin familj i Västsverige.

Hon är en helt vanlig fyraåring.

Bortsett från att hon varje månad får blödningar och menssmärtor som är så starka att hon inte kan gå till dagis.

Problemen började den 12 november förra året. Då var Lina tre år gammal. Mamma Lisa, 35, gjorde en märklig upptäckt när hon skulle tvätta dotterns kläder.

– Det var blod i trosorna. Vi åkte in till sjukhuset, men de tyckte att vi skulle avvakta med att göra en undersökning. De trodde att hon hade rivit sig, berättar Lisa.

Hypofysen aktiverad

Men efter en vecka började blodet komma igen. Inte mycket, mer spottings. Den här gången blev det utredning av en hormonspecialist.

– Läkarna misstänkte att hon hade en tumör på hypofysen. Det var en fruktansvärt jobbig tid. Hon röntgades, men man hittade ingenting, säger Lisa.

Lina var till synes helt frisk. Men när läkarna mätte hennes hormonhalter visade det sig att hypofysen var aktiverad – minst fyra år för tidigt. Av någon anledning hade kroppens egen biologiska klocka satt igång den sexuella utvecklingen.

Humörsvängningar och smärtor

Provresultaten stämde väl överens på de symtom som Lina gav uttryck för.

– Vi märkte att hon fick ont i magen runt den 20 varje månad. Så ont att hon inte kunde gå till dagis. Hon fick också flytningar och humörsvängningar, säger Lisa.

Pendlingarna har gjort att dottern kan vara svår att kommunicera med:

– Hon blir lätt förnärmad och börjar gråta. En gång hittade hon ingen sked när hon skulle äta gröten och bröt ihop fullständigt. Det är så hemskt, man kommer ju själv ihåg den där perioden.

Lina är förstås för ung för att exakt veta vad som händer, men hon förstår att det är fel.

– Hon säger: ”Mamma, nu är det blod i trosorna igen”.

Får hormonsprutor

Och det slutar inte där. Diagnosen innebär att Lina i fem-sex år framöver kommer att vara beroende av hormoninjektioner. De ska hindra kroppen från att fortsätta utsöndra könshormoner, sätta stopp för klockan. En gång i månaden måste hon ta en spruta i benet, rakt in i muskeln.

– Det är så smärtsamt att hon kan inte gå på benet den dagen. Hon tycker inte om det, men hon gör det ändå.

Vad tror läkarna är orsaken?

– De säger att de inte vet, men att det kan vara genetiskt. Men ingen i min eller min mans familj har drabbats av tidig pubertet, så det är märkligt, säger Lisa.

Den extrema värmen som nu håller ett grepp om stora delar av Sverige kommer att få effekter. Det menar Ida Knutsson.

– Det kommer att visa sig med fler intagna på sjukhus, så man måste ha en större beredskap, säger hon.